Har svårt att hänga med i viktminskningen, känner knappt igen mig själv när jag står framför spegeln. Tycker det känns som att vissa dagar då man ställer sig framför spegeln så har man sjunkit ihop rejält, men det syns inte varje dag, vilket iof inte är så konstigt *ler* Det bästa är att jag snart inte har någon mage kvar som hänger och dänger, tyget på tröjorna fladdrar faktiskt löst under brösten, det är en härlig känsla.

Har de senaste dagarna fått så mycket beröm. De flesta skulle aldrig klara av detta och tycker jag är så duktig som gör det. Andra tycker att jag ser så fräsch ut, var faktiskt en kassörska på ICA som sa det *ler* iof har jag gått med henne i skolan men jag känner inte henne allt för bra så det var extra roligt när hon sa det. För vilken "främmande" människa skulle hitta på en sådan sak? ;-) Men mest stolt är jag över min älskade sambos stöd, inga ord är mer värdefulla än hans.

Ja har fortfarande inga problem att äta dessa soppor och shakes, visst knorrar det väl i magen ibland men det gör det ju även när man äter mat :-) Gäller bara att hålla en balans på vattnet och det går väl sisådär.

Diskuterade med min sambo idag, om dessa människor som går på soppor och sen känner att de måste "synda" som de kallar det. Jag förstår inte riktigt varför man känner att man måste göra det? Detta är ju bara en kort period av våra liv och sen får vi ju äta mat. Varför förstöra 2 veckors jobb för att starta om från början för att återigen komma in i ketonfasen? Det känns ju så bortkastat. "Men alla kanske inte är så starkt motiverad som dig" sa sambon då. Nej såklart men ändå! Även om man inte är lika motiverad så är det ju lika bortkastat tyckte jag då. Sen kom jag på mig själv, tror det kallas att komma till självinstinkt *ler* jag har ju inte hellet tänkt så förr, då när inte jag var så pass motiverad som jag är nu. Hade inte jag lika gärna kunnat sagt till mig själv "Nej jag behöver ingen glass nu jag får en på lördag OM jag vill ha då" eller " Nej jag behöver inte köpa en massa godis nu jag får ju på lördag OM jag vill ha då" eller " Varför ska jag göra en sockerkaka nu? Det får jag ju säkert på nästa kalas OM jag vill ha det då" eller "varför ska jag köpa kakor och bullar nu, vi blir ju bjudna varje gång vi träffar sambons släkt" Ja som ni ser är listan lång och kan göras mycket längre. Oftast är ju sockerbegäret så att NU blir jag sugen på det å NU blir jag sugen på det, när man väl kommer till den dagen då man tillåter sig själv att äta sådant så är det ju inte säkert att man är sugen på det just då. Och vad säger att jag måste fylla påsen på höjden och bredden? Vad hände med bara ett par karamaller? Varför måste jag ta den allra största glassen? Jag kan ju ta en som är mindre men lika god.

Ja mycket självinsikt har jag fått på vägen, det är lätt att förvilla sig om vilken den goda maten egentligen är. Hamburgare å pizza hit å dit, men guuu va gott! Näe tacka vet jag kålpudding, köttfärslimpa, fisk och annan "vanlig" mat som är sååå mycket godare och iaf lite nyttigare. Men det är ju nu, där jag befinner mig nu, och denna stig ska jag inte gå ifrån, och gör jag det snälla hjälp mig på en gång att hitta tillbaka.

Dags för sängen!

Gonatt alla härliga XV kämpar därute. Vi är SÅÅÅÅÅÅ duktiga allihopa, vare sig vi klarar av att hålla oss ifrån frestelser eller inte, vare sig vi klarar av att nå målet eller inte, vi har iaf försökt, det finns många som inte ens gör det. Även om detta kanske inte är bästa metoden för er så kommer ni till slut att hitta en metod som fungerar, bara ni fortsätter att orka hitta den vägen!

Xtravaganza är iaf min grej!

Kram!