En ny dag....
... klarade av gårdagen ganska bra iaf. Troligtvis tack vare att jag la mig i sängen och kollade på film när barnen hade nattats. Gick dock upp och gjorde smuldeg för det är ju så gott, ja en klump ja sen mådde jag illa av det :-/
Vaknade i skapligt skick imorse, dock med dåligt samvete för smulpajen så jag bestämde mig för att springa en sväng idag igen. Sitter hos min mormor nu och vakar över henne medans mamma får komma ut en sväng. Brorsan kommer och byter av mig vid 14 så då ska jag ner och köpa en till sport-bh för att sedan springa hem igen. Behöver en ny sport-bh känner jag om jag ska springa varannan dag nu som jag bestämt mig för, iaf de veckor jag kan, är ju svårt när sambon jobbar eftermiddag och jag är ensam hela eftermiddagarna med barnen. Vill gärna tvätta den mellan gångerna och det hinner jag inte om jag ska springa varannan dag.
Den 12 September ska jag springa 1 mil i den s.k. Kommunklassikern där jag anmält mig till "Helan" har ju simmat 60 minuter samt cyklat 4 mil redan, nästa steg är då att pringa. I vinter blir det skidåkning så jag har sparat lite skattepengar så jag kan köpa nya skidor i vinter, åker fortfarande på mina gamla skidor som är typ 20 år gamla.
Den 4 September är det årliga Stålisloppet här i Sandviken, då ska jag springa 8km. I år tänker jag klara mig igenom banan utan problem, var grymt trött förra året men igenom kom jag utan att gå *stolt*
Tänkte lite på det här med viktnedgång/uppgång. Undrar om det är så att vi som varit feta kommer att få kämpa med vikten hela livet, vad vet jag det kanske är så för alla också, att det man får bli bra på är att bryta mönstren och uppmärksamma när man är på väg att följa ett dåligt mönster. Att inte märka att kläderna blir trånga och då köpa nya istället för att kämpa ner sig i vikt igen. Att känner man ett otroligt sötsug så inte ge efter för detta utan bryta det så fort man märker att det är på väg att bli ett beroende igen. Ja ma kan ju alltid fundera :-)
Hoppas ni har en bra lördag där ute!
Kram
Vaknade i skapligt skick imorse, dock med dåligt samvete för smulpajen så jag bestämde mig för att springa en sväng idag igen. Sitter hos min mormor nu och vakar över henne medans mamma får komma ut en sväng. Brorsan kommer och byter av mig vid 14 så då ska jag ner och köpa en till sport-bh för att sedan springa hem igen. Behöver en ny sport-bh känner jag om jag ska springa varannan dag nu som jag bestämt mig för, iaf de veckor jag kan, är ju svårt när sambon jobbar eftermiddag och jag är ensam hela eftermiddagarna med barnen. Vill gärna tvätta den mellan gångerna och det hinner jag inte om jag ska springa varannan dag.
Den 12 September ska jag springa 1 mil i den s.k. Kommunklassikern där jag anmält mig till "Helan" har ju simmat 60 minuter samt cyklat 4 mil redan, nästa steg är då att pringa. I vinter blir det skidåkning så jag har sparat lite skattepengar så jag kan köpa nya skidor i vinter, åker fortfarande på mina gamla skidor som är typ 20 år gamla.
Den 4 September är det årliga Stålisloppet här i Sandviken, då ska jag springa 8km. I år tänker jag klara mig igenom banan utan problem, var grymt trött förra året men igenom kom jag utan att gå *stolt*
Tänkte lite på det här med viktnedgång/uppgång. Undrar om det är så att vi som varit feta kommer att få kämpa med vikten hela livet, vad vet jag det kanske är så för alla också, att det man får bli bra på är att bryta mönstren och uppmärksamma när man är på väg att följa ett dåligt mönster. Att inte märka att kläderna blir trånga och då köpa nya istället för att kämpa ner sig i vikt igen. Att känner man ett otroligt sötsug så inte ge efter för detta utan bryta det så fort man märker att det är på väg att bli ett beroende igen. Ja ma kan ju alltid fundera :-)
Hoppas ni har en bra lördag där ute!
Kram
Kommentarer
Postat av: Lena
Fettcellerna har ett minne. De minns hur kul det var att vara stora och strävar för att komma dit igen. Går du ner så försvinner inga fettceller, de blir bara mindre. Så det är bara att kämpa på! Kram
Postat av: Annika
Skönt att ha dig tillbaka i bloggen, har varit in ibland o undrat hur det går för dig. Visste inte att du bodde i Sandviken, det har jag oxå gjort en tid i mitt liv, i björksätra =) på västerled. Ja vi får kämpa, suget är som för vilken missbrukare som helst tror jag sen beror det på vad beroendet heter narkotika, alkohol, mat, socker, spel... osv. Kämpa på, jag gör likaså
skrivs igen
Trackback
